Ylande, skrattande och gråtande munspel, texter på svenska om Sverige och svenskarna idag, allt inramat av behagliga skratt och obehagliga sanningar, passningar och anekdoter mellan låtarna. Ståuppblues helt enkelt.

Lasse Lindström är i vanliga fall ansvarig ledare för Lasse Liten Blues Band, så showen heter "Lasse Liten - Ensam."

"När jag var ung grabb i Södertälje och började spela munspel var mina stora idoler Sonny Boy Williamson, Blind Lemon Jefferson, Rev. Gary Davis med flera, som under fattiga förhållanden reste runt i södra USA under depressionen och spelade munspel och gitarr och berättade historier på verandor och logar, bönehus och krogar och i vägkorsningar.

Tonen i deras musik - och även texterna som enligt min mening var ren poesi - grep mej väldigt mycket.

När jag sedan som vuxen fick reda på att min morfar innan han blev missionsförbundare reste runt i norra Sverige, ibland ensam och ibland med ett litet kapell, spelande tvåradigt dragspel och munspel 1915 - 1926 och spelade på logar, på verandor och krogar och i vägkorsningar, då var saken klar. Då visste jag vad jag ville göra.

Jag ville bygga vidare på den traditionen och hedra deras minne. Jag skulle göra precis som de gjort.

Så jag har börjat resa runt i Sverige och spelar på småklubbar, cafeér och krogar, ja överallt där det finns en lyssnande publik och där avståndet mellan artist och publik är minimalt, en publik som ibland sitter som tända ljus, ibland käftar emot, men aldrig är oengagerad. Då känns livet enkelt och nära.

Då känner jag att bluesen inte bara är historia, utan att den fortsätter att leva mellan oss och speglar vår verklighet här i Sverige - just nu.

Då lever morfar och Sonny boy vidare genom det jag gör."

Lasse "Liten" Lindström.